This was no surprise..
Så klart fällde jag tårar så fort jag kom till skolan. Så skönt att bara sitta där med alex jennhy och jossan, ingen sa ett ord. Dom förstod. Mina tårar rann. En gång, snabbt och torkades lika snabbt. Resten av dagen klarade jag bra. ÄVen om jag fortfarande hatar att folk inte förstår hur Robin är .. Iallafall så har han & jag bestämt för o träffas. O prata. Ett sista avslut på riktigt, då jag inte går därifrån. För vi är vänner, vi är inte ovänner och vi vet vart vi har varandra. Men jag vill ändå träffa honom en gång, få hålla om honom en sista gång och verkligen känna att det är sista gången.
Iallafall, jag tog en dusch när jag kom hem. Inge märkvärdigt tänker du, men det läskiga med det var att ju mer jag tvålade in mig, ju mer schampoo jag hade, ju mer balsam, ju mer tvål, mer mer mer och mer så försvann inte känslan. Det är som om jag försöker tvätta bort den, få den att försvinna. Samma som den kvällen då Daniel och jag hade sex, mot min vilja. Jag kunde inte se mig själv i spegeln, vela aldrig kliva ur duschen i hopp om att allt äckliga skulle försvinna. Nu är det stor skilland på sakerna som hänt, men precis så kände jag. Men det går inte att tvätta bort. Det går inte att glömma. Går inte att radera.
Kommentarer
Trackback
