För ett år sedan lämnade du mig, rättare sagt ett år sedan och två dagar. På självaste alla hjärtans dag, alla dagar av alla på året så valde du just den dagen. Jag vet mycket väl varför du valde henne, speciellt nu i efterhand när vi pratat igenom alla minnen och jag faktiskt inser hur rätt allting är nu. De är så här de var menat att vara. Vissa människor är menade att bli förälskad i varandra, men inte för att vara med varandra. Hur som helst, så hade vi försökte jag avsluta kontakten med dig, men de gick inte. Men tillslut lärde jag mig att hålla mig ifrån dig, jag skrev bara nån gång ibland och berättade någonting. Som t.ex att jag kommit in på samma skola som dig eller att jag först inte kom in där och skulle flytta till Stockholm eller Sundsvall.

Men nu är du här igen. Nu är du en del av mitt liv igen. Precis som det ska vara. Du är med henne, och jag med honom. Men du finns fortfarande här. Vi har kontakt, varje dag igen. Och vi pratar om allt från himmel till jord. Det är precis vad jag önskat mig, jag är inte hel utan dig. 

Att du också iår, på alla hjärtans dag, sa förlåt för allting du gjort och allting som hänt mellan oss. De gjorde på sätt och vis att du blev förlåten för att ha lämnat mig förra året just den dagen. Ett förlåt är något jag väntat på i snart två år. Och äntligen fick jag de. Jag känner mig lättad. Jag kan andas friskt och jag kan leva mitt liv. De här är en ny början. Äntligen.