Gud, vi bråkar hela tiden nu.. Så fort vi pratar bråkar vi. Det är liksom ingen ide att ens försöka komma överens känns det som för vad jag än säger till honom så tar han det fel. Visst, igår retade jag upp honom rejält för jag var så besviken på honom. Det blev ju bara värre, så klart. Vad annars? Men jag är så sårad innerst inne efter allt som hänt, efter allt han och jag gick igenom på sån jävla kort tid. Jag har kommit honom närmare än jag kommit någon annan kille, även om jag inte är kär i honom så betyder han så mycket mer än alla andra jag någonsin har haft. Nu går allting åt helvete bara. Jag tänkte på det när jag var ute o gick, han bad mig stanna o ge det en chans när han hade klätt av sig, kört in kuken i en annan fitta, njutit och kommit i en annan tjej, utan en tanke på hur jag skulle känna. Men när jag ber honom om en chans, att bara stanna där vi varit hela tiden och se vart vi hamnar. Då går det inte. Det är inte det att jag tvingar honom stanna mot sin vilja. För han tycker om mig , jag tycker om honom, han vill vara med mig. Men han vill inte binda sig. Du fattar? SJälv tycker jag att om han bara stannade o har det som vi haft hitills, utan alla bråk, kanske det kan ändras med tiden. Låter det dumt? Jag vetinte. Allt jag säger är dumt nu för tiden..