Pratade med en viss person om det igår.. Även om ni fortf är 3 som läser det här, så vill jag skriva av mig o försöka förklara det bästa jag kan , om vad som häände och varför..

Som ni vet, var jag o sebastian tillsammans, så hemsk som jag var så ljög jag för honom om att jag var hemma hos niklas, endast för att jag ville att sebbe skulle  dumpa mig och inte jag honom, men han dumpade mig inte så då fick jag dumpa honom ändå. Jag såg sebbe stå utan för niklas o vänta på mig att komma ut, medans jag satt hemma hos mormor och kollade på honom genom fönstret.. Hur hemsk är jag inte? Så mycket som jag älskade sebbe sen efter det? I vilket fall som helst så hade Niklas dumpat emma för mig, ännu en gång. Varför kände jag aldrig skuld för det? Hur kunde jag gå emellan sebbe o niklas som om ingenting hänt? iallafall, den dagen jag började på norrsätra, den 3 November. Så kom farfar och hämtade mig & evelina efter skolan så åkte vi dit och fikade, sen så gick evää till alexandra och jag var kvar. På kvällen vid 5 tiden så var niklas hemma själv, hans pappa hade åkt till Norge. Jag skulle egentligen till Sebbe då och prata ut om allting och vi skulle "kanske börja om på nytt" sa han. Men jag sa till sebbe att jag skulle vara kvar o äta kvällsmat hos farmor så jag skulle inte hinna. Istället, skjutsade farmor hem mig till Niklas. Det sista hon sa innan hon åkte iväg igen var "Ta det lugnt med killen nu då, du är ju trots allt bara 14år" . Visst , jag tänkte inte mer på det. Jag visste ju trots allt vad vi skulle göra jag o niklas, samma sak varje gång, ligga i hans säng o mysa och lyssna på "om du lämnar mig nu" med lars winnerbäck, det var "våran låt". Men den här kvällen var speciell.. Det var inte som förut, jag vart nämligen av med oskulden. Det gjorde ont, men det gick bra. Under tiden, så hände väll det värsta som någonsin kunde hända, jo sebbe ringde. Mitt i allting, såstod det helt plötsligt Sebastian Eriksson<3 Ringer på mobilen, två alternativ, UPPTAGEN eller SVARA. Jag tröck på upptagen o vi tänkte väll inte mer på det just då.. Men saken är den, att 5 minuter skulle ha gjort sån stor skillnad. Hade Sebbe ringt 5 min tidigare, så hade jag o niklas förmodligen inte haft sex. Jag gjorde det med niklas, av en anledning. Att jag vela ha det med Sebbe, men jag vela inte att han skulle vara den första. Jag vetinte varför, men jag kände på mig att sebbe skulle lämna mig om vi inte hade sex, vilket han gjorde oxå. Men jag ville aldrig att han skulle vara min första trots hur mycket jag älskade honom. Det kändes inte rätt. Idag, ångrar jag lite att jag inte gjorde det med sebbe, men jag ångrar det ändå inte på sätt o vis, för jag fick göra det med Niklas. En person som var som min bästa vän, och samtidigt som pojkvän efter att vi hållt på i 7 månader. 7 jävla månader tillsammans med Niklas. Jag är så jävla glad att jag gjorde det med honom o ingen annan, jag kunde inte ha valt en bättre person. Jag visste att ja inte skulle ångra det med honom, även om jag ångrar att vi gjorde det just den kvällen, just det tillfället när jag egentligen borde varit med sebbe och niklas med emma. Men, det var så det blev iallafall. När jag sen skulle gå till bussen, envisades niklas om att följa med fast jag helst bara ville gå själv. Men han följde med, och stannade o väntade på bussen med mig. Så fort jag satt mig på bussen, ringde jag Sebbe. Han svarade o jag sa förlåt för att jag inte hade träffat honom den kvällen. Han hade ingen aning om att jag varit hos niklas då, han visste ingenting då. Men jag berättade för honom senare på kvällen, på sms. Hur lågt kan man sjunka? Herregud.. Hur kunde jag behandla Sebastian Eriksson på det sättet? En av världens underbaraste och snällaste killar? Shit.. Om jag bara då fattat vilket misstag jag gjorde..
Sen, kom jag fram till en annan sak igår. Folk som frågar mig "vah , har du bara haft sex två ggr?!" eller i vanligaste fallet "en gång" . Beror ju på hur man tolkar det. Liksom, ska jag skämmas över det egentligen? Jag o niklas hann inte direkt med fler gånger, han gick tillbaka till emma efter att jag o sebbe blev tillsammans igen. Och han o emma har nu som alla vet varit tillsammans i snart ett år. Ett år sen dom blev tillsammans första gången, dom gjorde slut i en månad typ då när han o jag höll på igen satt det är inte ett år. Men iallafall, jag skäms inte över att ha haft sex en gång, eller två. Whatever daniel var bara i halvt, tack o lov för det GUD vad jag ångrar bara den lilla biten, hade den varit i helt hade jag tagit självmord nu seriöst. Jag mår illa så fort jag tänker på det, förstår inte hur in i helvete dum i huvudet jag kunde vara. Det där vidret, som säkert haft sex med halva sverige, valde jag att ha sex med. Tack o lov att vi avbröt! Iallafall, jag är stolt över att bara haft sex en gång, till skillnad från andra som har sex med många och ångrar det? Jag ångrar inte nikklas. Inte ett dugg! Jag är så himla glad att jag gjorde det med honom så det finns inte. Och folk som säger "tyvär, jag är oskuld" Dom ska bara veta vilken jävla tur dom egentligen har! För guds skull, spar er så länge ni kan! Jag är seriös. Man kan tro för stunden, att man inte kommer ångra det med den personen, sen när det gått ett tag så ångrar man det så fruktansvärt mycket. Jag trodde jag ville med daniel, men just under tiden det hände kände jag att det inte var okey, därför avslutade vi. Jag önskar jag insett det tidigare bara innan något alls hände.. Med tanke på vad som hände förra sommaren, när han bara fingrat mig o jag inte klarade av att se mig själv i spegeln efteråt för jag kände mig så himla äcklig, för gud skull, det är ingenting i jämförelse mot vad jag känner mig nu. Jag känner mig äcklad, jag känner mig riktigt jävla vidrig och äcklig. Och jag hatar Daniel så in i helvete så jag inte kan förklara. Ibland mår jag så dåligt över det att jag inte vet vart jag ska ta vägen, eller vad jag ska göra för att få det försvinna. Tänker på folk som blivit våldtagna, dom känner mer smärta, men inte alla som tar livet av sig. Hur klarar dom av smärtan? Hur kom dom över den om dom ens gjorde det? Jag förstår inte. Ibland känner jag att jag bara vill dö, dö för att slippa minnas det. Jag kan inte ens förklara, för ingen kommer väll ändå tro mig hur mycket jag ångrar det. Jag vill aldrig mer se honom, aldrig mer höra ifrån honom. Han äcklar mig. Han var på väg, att göra precis samma sak som förra sommaren, fast ännu värre. Ännu en gång lyssnade han inte på mig när jag sa nej, ännu en gång fick jag tjata tills han slutade. Ännu en gång fick jag skämms, o känna mig som världens tönt. Det här är förklaringen tillvarför han slänge ut mig mitt i natten den där gången på bruket. Han stod o skrek hora åt mig, kastade saker, och låste dörren för mig så jag inte fick komma ut. Hur kunde jag gå tillbaka till honom den kvällen , o tillbringa en till vecka med honom innan jag äntligen sa nej. Hur kunde jag gå tillbaka till honom varje gång jag förlorat honom. Hur kunde jag vara så dum? Varför sket jag inte bara i honom när matilda , elleonora och alicia sa åt mig att han inte var värd mig, den gången han gick ifrån mig första gången. Varför, Varför lyssnade jag inte? Då hade allt varit så himla mycket bättre nu och jag hade inte suttit här o velat spy nu efter att ha skrivit allt det här..

Jag vill bara få bort det, få bort minnet, o få bort känslan.
Jag vill må bra, utan att minnas det som fick mig att må dåligt.
Utan att minnas, idioten som låtsades att han älskade mig
när han egentligen bara ville ha sex.