Gårdagen blev allt annat än vad jag tänkt mig.. Fixade ju dricka och allt , tyvär för över 500kr tror jag det blev.. Idiotiskt, hoppas dom drack upp allt igår. Iallafall, fick skjuts hem till Jane av min bror. Där var hon och lisa, vi började fixa oss och dricka lite. Jag drack endast 1½ cider och 1 glas vin under kvällen. Blev inte full på det vilket jag brukar ,drack nog för sakta men det är tur det. Även om målet var att supa skallen av sig o leta på ett tågrälls o dö så fort som möjligt. Vid nio så gick vi ut, vtinte vart vi skulle men när vi kom till murgån så valde jag att gå hem istället. Klockan var typ 20 över 9 och jag pallade inte vara kvar bara. Vela inte vara ensam, men eftersom att dom andra valde att gå åt andra hållet så blev jag det.. Gick gråtandes hem till mormor och la mig i angelicas soffa och kollade på nyheterna och bara grät. Ont i huvudet hade jag fått då också. Robin svarade inte, o sebbe kunde inte träffa mig sa han den enda som svarade var hampus och honom kan jag inte förklara allt det här för.. Det är försent nu, skulle bara förstöra allting.. Vid halv 11 så åkte jag hem med bussen iallafall, satt o pratade med Kihlström på vägen och det kändes lite bättre för ett tag, tror han förstod allting utan att ja behövde berätta så vi pratade om allt annat istället. När jag kom hem hade sebbe smsat att han kunde träffa mig runt tolv, går en buss halv tolv från storvik. Visste att det skulle bli svårt att komma med den om jag gick hem emellan, klockan var elva då när ja klev av i storvik. Istället för att sitta i en busskur så gick jag ändå hem och av någon anledning var mamma o robert vaken. Dom brukar aldrig det. Jag berättade för mamma att jag skulle iväg igen, hon sa inget speciellt då men precis när klockan var typ 15 över så kom hon och sa att jag inte fick åka. hon sabbade det totalt. Efter att ja gråtit hela kvällen kunde jag inte sluta nu heller, så jag började gråta och fick världens utbrott på mamma, sen kom robert, gjorde det bara värre. Jag försökte förklara för mamma, igår var det ett år sedan, allting hände. Det har gått ett år och jag har levt i ett helvete och hon har inte ens märkt dom gånger jag åkt till skolan sminkad, o kommit hem osminkad av at tja gråtit. Hon har inte märkt dom kvällar hon kmr o sger gonatt och jag har suttit vid datorn och gråtit. Hon har inte märkt någonting alls. Ändå har hon sett mig komma hem o grtåa och försökt förklara allt med sebbe o niklas. Men hon fattade ingenting nu. Det slutade med att hon sa åt robert att gå och så satt vi båda två och grät på mitt rum i något som kändes en evighet. Jag vela bara att hon skulle gå men kändes samtidigt så skönt att sitta o prata med henne .. Eller hon pratade med mig, jag sa ingenting alls nästan. Men att höra mamma gråta, fyfan.. Jag älskar henne.

En sak är säker, jag har avstått från alkohol sen vi var hemma hos Emil, endast för att det slutade dåligt då. Och igår vela jag, för att glömma allt som hänt. Ändå drack jag så sakta, vela innerst inne inte bli full. Jag blev det inte heller. Och det är jag så glad för.. Nu har jag insett en sak, spelar ingen roll hur många av mina vänner som dricker, jag tycker inte om det längre. Tycker inte att det är lika kul som det var förut. Ser inte anledningen till det. Jag orkar o vill inte vara med på nå fler fester. Jag klarar mig bra utan. Faktum är att jag hellre sitter hemma en fredag/lördagskväll helt ensam, än att gå på fester med massa folk o supa mig full.. Det har jag lärt mig, efter dom tre senaste gångerna.