Jag klev upp imorse, i hopp om en bra dag trots att det idag är den 3e november. Exakt ett år sedan jag valde fel väg, jag valde att gå till Niklas istället för Sebastian. Det med Niklas var bara en engångs grejj, om jag bara vetat det då och förstått att det inte var värt det.

Efter första lektionen klarade jag det inte, gick iväg, frida & jossan kom efter. Jag ställde mig och glodde rätt fram, Kände hur Jossan försökte fånga min blick, när jag väl såg henne i ögonen klarade jag det inte längre. Det var så skönt att få ut tårarna som jag hållt inne hela morgonen.

Jag kände hela tiden, att om jag ser Sebbe idag, så vore det ju fan pricken över i. Självklart, när vi stod och väntade på att få komma in på näst sista lektionen så såg jag honom, komma in där. Han hade en beige jacka på sig, inte den rödvita som han brukar, ändå såg jag honom på en gång. Kände hur benen vek sig och jag började darra. Vände mig om för att verkligen försöka undvika det. Försöka radera det ur mitt minne att han stod där en bit ifrån mig. Jag gick fram till Frida, sa att han stod där. Hon höll om mig. Allt var bra. Tills jag återigen mötte Jossans blick och började gråta. Återigen, tårarna är min bästa vän, tårarna är det enda som får mig att må bra.

När jag lugnat ner mig så ringde jag mamma och bad om att få åka hem. När hon frågade varför började jag bråka, jag sa bara sebbes namn och hon bad mig åka hem så vi fick prata sen. När jag gick emot bussen fick jag ett sms; varför gråta? :( av sebbe. Varför tror han.. ååh. jag blir så irriterad.. Mållös. Det enda jag fick fram var förlåt. Förlåt för att jag inte var den flickan du vela ha, förlåt för att jag gjorde ett snesteg, förlåt för att jag gråter varje gång jag ser dig, förlåt för att jag varje kväll gråter för att jag ångrar mig, förlåt mig för att jag saknar dig, förlåt mig för att jag älskar dig, förlåt mig för att du är den enda jag vill ha, förlåt mig för att du är den enda som finns i mina ögon, förlåt mig för att jag finns, förlåt mig för att jag går på den skola du väljer att åka till om dagarna för att träffa ingen alls, förlåt mig för att jag inte klarat av att gå vidare som dig.