Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll.  Jag klättrade upp. Jag föll.  Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll.  Jag klättrade upp. Jag föll.  Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll.  Jag klättrade upp. Jag föll.  Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll.  Jag klättrade upp. Jag föll.  Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll.  Jag klättrade upp. Jag föll.  Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll. Jag klättrade upp. Jag föll.

Om jag finner styrkan, så ska jag resa mig upp igen. Styrkan, som jag får efter varje ord han säger till mig. Det är det som får mig att kämpa, varje gång jag faller till botten, smsar jag honom, och så fort jag ser "1 nytt meddelande, Sebastian Eriksson" på displayen på mobilen, så finner jag stryka att klättra upp igen, Ta mig vidare, gå steg för steg tills jag har nått slutet. Vad som finns på andra sidan, vet jag inte ännu.