Vill vara med dig, vill inte ha någon annan.

Man inser inte först, och i vissa stunder ser man det inte. Men när man väl tänker efter vissa stunder, vissa gånger, då förstår man. Allt rasar igen, när man skriver ut det för det blir mer som sant då. Jag har lust att bara stå och skrika med dig, medan du skriker om Sebastian så skriker jag om Pontus. Jag har lust att bara ta din smärta, så jag känner dubbelt, bara för att göra det enklare för dig att leva. Jag har bara lust att ta dig härifrån, lämna allt, allt som bara såras, bara låta det försvinna med tiden. Jag mår dåligt när du mår dåligt, jag får ångest när jag såg detta, jag vill bara gråta. Hur ska jag någonsin hjälpa min ängel?

jag får ångest, jag vill gråta. hur ska jag någonsin kunna hjälpa min ängel på rätt sett?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: