Är det fel utav mig att sakna honom lite? Vet inte hur många gånger jag går in på hans facebook och kollar runt på bilder, inlägg och allt han skriver för att se hur hans liv fungerar just nu. Vet att vi hade ett så jävla känslolöst förhållande, men vi hade ett förhållande, vi umgicks och pratade varje dag och jag har ju alltid tyckt om honom på något sätt med tanke på att jag alltid drogs tillbaka till honom. Han må vara en idiot, han må ha behandlat mig sämre än någon annan kille har gjort och han må ha ett jävla knasigt liv för att orka stå ut med, men jag fanns där när han behövde mig. Kollade precis in hans mammas facebook också, hon som är så himla söt! Hon skrev till mig när vi var tillsammans att jag skulle ta hand om honom, för han behövde mig osv. O när hon ringde honom när jag var där hälsade hon alltid. 

Somliga personer sätter spår, somliga personer saknar man, men somliga personer ska man hålla sig undan ifrån.

I måndags sa Robin att vi skulle sluta träffas som vi gör nu, för nu känns det för oss båda som att vi bara träffas för att ha sex, och det är "onödigt" tkr han när vi ändå bara skulle vara vänner. 

Robin kom hit i förrgår, natten till Onsdagen. Han hade varit i Sandviken på fest, jag skulle egentligen dit och träffa honom men jag hade ingen större lust. Vi kom tillslut fram till att han skulle komma till mig istället och sova här efter mycket om och men. Han skulle höra av sig vid 5tiden, på morgon alltså om han skulle komma. Jag låg vaken hela tiden fast jag kände på mig att det inte skulle bli något. Men han kom och jag mötte honom vid bussen , han var så full att han vinglade. Sedan lade han sig ner på marken och bad om att få sova där och inte behöva ta ett steg längre. Jag fick in honom tillslut. Ni som läser min privatblogg vet att det är nära hem till mig, det tog säkert en kvart för oss att komma hem. När vi kom in la han sig på min säng på en gång, och bad om att få en alvedon. Jag tog hand om honom som om han vore mitt barn. Jag gav honom alvedon, jag hämtade vatten och jag fixade så han kunde lägga sig ner. Jag minns inte så mycket mer i detalj då. Ni som läser det här litar jag på, och det är jag skriver här om mig och Robin är väldigt privat, men jag litar på er och skriver mest för min egen skull , det vet ni. 

Ni vet säkert också att jag hatade att bli fingrad förut, när Robin fingrar mig skulle jag kunna be till gud om att ögonblicket varade föralltid. Så när han började fingra mig sa jag inte emot, fastän jag lovat mig själv att inte hålla på med Robin den kvällen för det var någonting som kändes konstigt, mina känslor för honom kändes konstigt, som om jag blev äcklad av honom. Det försvann ganska snabbt när han fick handen innanför mina trosor. Röda underkläder hade jag på mig också, han älskar det och jag minns hur han tjatade om att jag var så jävla sexig sist jag hade dom på mig. Iallafall, efter ett tag försökte han få av mig mina trosor och jag tog bort hans hand. Han försökte igen, jag tog bort den. Han frågade varför jag gjorde det o jag svarade att det var han själv som sagt att vi inte skulle ha sex nå mer. Och då började vi tjaffsa. Sedan sa han att jag lovat honom en avsugning, vilket jag gjort, men jag vågar inte eftersom att jag bara gjort det en gång tidigare. Jag sa att jag inte velade just då, han vart skitsur och vände ryggen emot mig. Jag låtsades först som att jag inte brydde mig, i hopp om att han skulle sluta sura på något sätt. Ingen reaktion alls, så jag började smeka honom lite lätt över kroppen men han tog bort min hand. Tillslut sa jag ; om jag får sova först, så gör jag det sen. Han frågade om jag lovade, jag svarade ja. Då vände han sig om och la armen runt min midja och sen somnade vi.

Jag vaknade sen på morgonen, runt halv åtta tiden ungefär och han låg en bit ifrån mig, min säng är rätt stor när man väl ligger i den. Jag flyttade mig närmare honom, och lade mig tätt intill hans kropp, med huvudet strax under hans haka och la armen om honom och somnade sen som ett barn. Jag älskar tryggheten jag känner när jag är med honom, känslan jag får av att allting är perfekt, och jag kan somna hur lugnt som helst och veta att han är där när jag vaknar. När han är brevid mig kan ingenting dåligt hända. Ingenting alls. Han är min trygghet. Jag minns sen att jag vaknade, och han låg med ryggen emot mig och jag gjorde samma sak, i hopp om att han skulle vakna när jag vände mig om så han kunde lägga armen om mig. Efter en halv minut vaknade han till, och precis som jag hoppades på la han armen om mig. Jag trodde att han gjorde det i sömnen, det brukar han göra, men så började han smeka mig över rumpan och ryggen fram och tillbaka, och då kände jag att han var nog ganska vaken. Han började fingra mig, och hur mycket jag än inte orkade eller hade någon lust, kunde man inte låta bli att njuta. När han tog av mig trosorna så kände jag bara; driver du. Jag tror till och med att jag sa det till honom, men jag gick med på det tillslut. Jag älskar att se hans min, hur glad han blir när jag går med på det, och jag glömmer aldrig leéndet på hans läppar första gången det hände. När han sedan bad mig vara överst, hade jag lust att bara lägga mig ner och skita i det för jag orkade inte, men det är ju skönast o vara överst så vad skulle jag göra? Jag gick med på det. Även om han fick göra jobbet, så var det de bästa sex vi haft. Jag njöt inte för jag var så jävla trött, kändes som att jag inte var där i huvve taget. Men det var skönt, och jag är glad att jag gick med på det. 

Vid 20 över 9 skulle vi sova igen, och jag bara lade mig ner med ryggen emot honom och somnade på en gång. Jag sov utan att vakna enda tills klockan var tolv och vi insåg att han missat bussen, han skulle egentligen åka 10. När jag vaknade sov han fortfarande, jag kände mig så irriterad över att han var kvar när han skulle åkt för någon timme sedan, och jag fick lust att bara slänga tröjan på honom och fråga när han skulle åka. Jag tog till och med min mobil och började smsa med Mohamed. Fast Robin låg brevid mig, jag brydde mig inte. Sedan klättrade jag över Robin, tog min dator och satte mig i sängen och loggade in på msn osv. Medans han sov. Tillslut vaknade han, och jag såg att han började smsa. Jag sneglade försiktig över hans rygg för o se Evelinas namn, man jag såg inte vem det var han smsade med men det lilla suddiga jag såg, kan nog inte ha varit hennes namn iallafall. Det var för långt känns det som. 

Jag vetinte varför jag skriver det här, för det handlar bara om vad som hände. Men det känns som att jag kommit över Robin, men fortfarande vill träffa honom på det sättet vi hållt på hitills. Han är min trygghet, och jag vill fortsätta känna den. Jag älskar honom, utav hela mitt hjärta, från sidatillsida från topptillbotten. Det är omöjligt att ge honom mer kärlek än vad jag gör just nu. Men det är inte gnistrande kärlek, det är inte fjärilarimagen kärlek. Jag vetinte om det är vänskap eller mer, men jag älskar honom. Och han betyder så himla mycket för mig. Han är den underbaraste personen jag träffat o samtidigt den som sårat mig som mest, efter Evelina. Han är den killen som fått mig att må som bäst, o samtidigt dåligt. Han är dden killen som behandlat mig som en prinsessa, samtdigt som smuts. 

Its like I want to throw you off a cliff,
Then run to the bottom and catch you.

stavade jag fel så bryr jag mig inte.